Separationsångest från en väckarklocka!?
Förresten, jag glömde berätta att nu har jag och Clara fått ett var sitt rum. Tyskan flyttade tidigt i måndags morgon så nu har Clara tagit över det stora rummet (har fortfarande inget namn på det) och jag själv i Muibien. Sedan byter vi "land" om ett par månader. Galet vad Muibien känns stort nu och jag måste säga att det även blev lite tomt... Clara och Roser (lägenhetsdamen) hade möblerat om och fixat iordning jättefint här tills jag kom hem. Så himla snällt. :) Och det är riktigt sweet, för nu har man verkligen mycket mer utrymme att vara på! När man tröttnar på det ena rummet kan man ju alltid hänga lite hos den andra. Saknar man dagsljus så kan man ta stora rummet och vill man ha internet kan man traska in till Muibien (funkar tydligen inte lika bra i det andra rummet).
Men lite separationsångest är det allt - jag kommer sakna att höra den här väckarklockssignalen på morgonen:
Trodde aldrig jag skulle kunna säga att jag saknar ljudet av en väckarklocka, men detta får bli ett undantagsfall! ;)
Men lite separationsångest är det allt - jag kommer sakna att höra den här väckarklockssignalen på morgonen:
Trodde aldrig jag skulle kunna säga att jag saknar ljudet av en väckarklocka, men detta får bli ett undantagsfall! ;)
Kommentarer
Postat av: Karla
Haha. Vaddå börja dagen med ett gapskratt! Hon får komma in och spela den för dig, helt enkelt!
Postat av: sara
Hehe jobbigt att klara sej utan Rudolf kan jag allt forsta=) See u tomorrow, puuss
Trackback
